Svensk ordbok 2009, webbversion
[-se´-]
el.
indikeraindikera
[-ke´-]
verb ~de ~t
in·dic·er·ar, in·dik·er·ar●utgöra tecken på
af.radiostörningarna indicerade att ett åskväder var på gång○äv.påvisa förekomst av
en art som kan anses indicerad○i medicinska sammanhang äv.motivera
åtgärden var inte medicinskt indicerad○ibl. äv. om personnästan enbart i formenindikera
antyda
presidenten indicerade att vissa ministrar kunde komma att bytas utindicera ngt/SATSsedan 1795av lat. indica´re ’visa; röja; uppge’
Subst.:vbid1-192365indicerande,
vbid2-192365indicering,
vbid3-192365indikerande,
vbid4-192365indikering;
indikation