Svensk ordbok 2009, webbversion

indicera [-se´-] el. indikeraindikera [-ke´-] verb ~de ~t in·dic·er·ar, in·dik·er·ar●ut­göra tecken på af.radio­störningarna indicerade att ett åsk­väder var på gång○äv.på­visa före­komst av en art som kan an­ses indicerad○i medicinska samman­hang äv.motivera åt­gärden var inte medicinskt indicerad○ibl. äv. om personnästan en­bart i formenindikera an­tyda presidenten indicerade att vissa ministrar kunde komma att bytas utindicera ngt/SATSsedan 1795av lat. indica´re ’visa; röja; upp­ge’ Subst.:vbid1-192365indicerande, vbid2-192365indicering, vbid3-192365indikerande, vbid4-192365indikering; indikation