Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
in·de·pend·ent·en●medlem av oberoende grupp
som vanligen är i opposition till etablerade institutioner o.d.; spec. om vissa konstnärsgrupper
samh.yrk.independenternas salongsedan 1680 (om religiöst engelskt samfund); ca 1825 om konstnärsgruppur fra. indépendant ’fri; oavhängig’; till in- och lat. depen´dere ’hänga ned; bero på’