Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
in·cest·en●olovligt sexuellt umgänge mellan nära besläktade personer
dvs. (i Sverige) mellan helsyskon el. mellan förälder och barn (el. avkomling till barnet)
psykol.SYN.synonymblodskam
incestförhållandebegå incestsedan 1716av lat. inces´tus med samma betydelse, till inces´tum ’otuktig; oren’