Svensk ordbok 2009, webbversion
in`byggare
substantiv ~n äv. vard. inbyggarn, plur. ~, best. plur. inbyggarna
in|bygg·ar·en●invånare
särsk. i nybyggt område
ngt åld.samh.yrk.inbyggarna i förorterna fick först senare serviceinrättningarsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. inbyggiare