Svensk ordbok 2009, webbversion

in`byggare substantiv ~n äv. vard. inbyggarn, plur. ~, best. plur. inbyggarna in|­bygg·ar·en●in­vånare särsk. i ny­byggt om­råde ngt åld.samh.yrk.inbyggarna i för­orterna fick först senare service­inrättningarsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. inbyggiare