Svensk ordbok 2009, webbversion

in`brytning substantiv ~en ~ar in|­bryt·ning·en●(militärt) in­trängande ekon.mil.pol.fienden gjorde en inbrytning på flanken○ofta bildligtbondepartiet gjorde inbrytningar i stor­städernaföre­tagets inbrytning på den amerikanska marknadenen inbrytning (i/på ngt)sedan 1850; 1976 i bildlig bemärkelse