Svensk ordbok 2009, webbversion
in`avel
substantiv ~n
in|aveln●fortplantning mellan närbesläktade individer
biol.sociol.långt driven inavel kan leda till degeneration○äv. bildligt, särsk.inbördes beundran (i små slutna grupper)
kulturlivet i huvudstaden präglades av inavelinavel (av ngra)sedan 1862