Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
im·plant·at·ion·en●inplantering eller inläkning (på visst ställe) i kroppen
av (ofta kroppsfrämmande) material, t.ex. överhud, titanskruv (i käken)
med.JFRcohyponymtransplantation
implantation av konstgjorda hjärtanimplantation (av ngt)sedan 1883till in- och plantera