Svensk ordbok 2009, webbversion

implantation [-∫o´n] substantiv ~en ~er im·plant·at·ion·en●in­plantering eller in­läkning (på visst ställe) i kroppen av (ofta kropps­främmande) material, t.ex. över­hud, titan­skruv (i käken) med.JFRcohyponymtransplantation implantation av konst­gjorda hjärtanimplantation (av ngt)sedan 1883till in- och plantera