Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
im·mun·itet·en1(det att ha ett verksamt) organiskt skydd
mot smittämnen o.d.
med.ett vaccin som ger långvarig immunitet mot kikhostaimmunitet (mot ngt)sedan 18582rätt att undantas från rättsliga åtgärder
gällande bl.a. statschef och främmande länders diplomater
jur.JFRcohyponymexterritorialrätt
diplomatisk immunitetförfattningstillägget garanterar kungen immunitetimmunitet (mot ngt)sedan 1818