Svensk ordbok 2009, webbversion
[iŋn-äv.inj-]
verb ~de ~t
ignor·er·ar●(ge sken av att) inte fästa avseende vid
komm.landet ignorerade ingångna avtaltalaren ignorerade inpasset○spec.ge sken av att inte märka
ngns närvaro e.d.
hon ignorerade fullständigt exmaken på festenignorera ngn/ngt/SATSsedan 1820av lat. ignora´re ’vara okunnig om’
Subst.:vbid1-191227ignorerande,
vbid2-191227ignorering;
ignorans