Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t
i·gen|känn·and·et●det att känna igen
ngn el. ngt
komm.igenkännandets glädjeigenkännande (av ngn/ngt/SATS)sedan 1841
adjektiv,
ingen böjning
i·gen|känn·ande●som utgör tecken på hågkomst
av ngn el. ngt som vederbörande tidigare kommit i kontakt med
admin.komm.ett igenkännande leendehan nickade igenkännande åt henne (adv.)sedan 1857