Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n iglar
igl·ar●typ av (blodsugande) ringmask som är försedd med en sugskål i vardera änden av kroppen
och därför svår att avlägsna; vanligen förekommande i sötvatten
zool.igelbettblodigeliglar är hermafroditer○äv. bildligt om person som envist inriktar sina krafter mot en enda sakhan försökte springa ifrån konkurrenten, men denne hängde på honom som en igelsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. ighil; gemens. germ. ord, urspr. ’ngn som sticker’