Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ifrågakom ifrågakommit ifrågakommen ifrågakomna, pres. ifrågakommer
i·fråga|komm·er●ofta lös förb. i formernakomma ifråga, komma i fråga
övervägas (och eventuellt komma att ske)
Nollnågon kritik av ledningen fick inte ifrågakommarepressalier ska inte ifrågakommaifrågakommasedan 1850Subst.:vbid1-191038ifrågakommande