Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´l]
substantiv ~en ~er
id·ol·en●person som är föremål för intensiv beundran
särsk. av ungdomar; spec. om artister av olika slag
scen.yrk.idoldyrkanidolporträttpopidolungdomsidolflickorna ville ha idolens namnteckning○urspr. (och i fackmässiga sammanhang ännu)djur- eller människofigur med rituell funktion
(ngns) idol, en idol (för ngn)sedan 1797via lat. av grek. ei´dolon ’gestalt; bild; avgudabild’; jfr idyll