Svensk ordbok 2009, webbversion

idol [-å´l] substantiv ~en ~er id·ol·en●person som är före­mål för intensiv beundran särsk. av ungdomar; spec. om artister av o­lika slag scen.yrk.idoldyrkanidolporträttpopidolungdomsidolflickorna ville ha idolens namn­teckning○urspr. (och i fackmässiga samman­hang än­nu)djur- eller människo­figur med rituell funktion (ngns) idol, en idol (för ngn)sedan 1797via lat. av grek. ei´dolon ’gestalt; bild; avguda­bild’; jfr idyll