Svensk ordbok 2009, webbversion

i`dissla verb ~de ~t id·issl·ar●tugga (halv­smält föda) ytterligare en gång om vissa djur komm.zool.idisslande kor○äv. bildligtdra ut på (behandlingen av) visst ämne e.d. vi kan inte idissla frågan längre ― upp till beslut!idissla (ngt)sedan senare hälften av 1400-talet; 1773 i bildlig bemärkelseLatinskt-svenskt glossariumfornsv. edizla, idhisla, till ið- ’om och om i­gen’ och en av­ledning av äta Subst.:vbid1-190892idisslande, vbid2-190892idissling