Svensk ordbok 2009, webbversion

idealis´t substantiv ~en ~er ide·al·ist·en1o­självisk person som t.ex. arbetar o­avlönat för ett gott syfte psykol.yrk.vad vore idrotts­rörelsen utan alla idealister?○ibl. äv. med ton­vikt på o­skuld, naivitet e.d.det är bara blå­ögda idealister som tror på ett helt jäm­likt sam­hällesedan 18722an­hängare av filosofisk idealism fil.yrk.sedan 1722