Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`vitsman substantiv ~nen hövitsmän, best. plur. hövitsmännen hövits|­mann·en●befäl­havare för militär styrka i antiken och äv. senare histor.samh.yrk.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. hövitzman, trol. av äldre huvuþsmaþer ’huvud­man’, med an­slutning till lågty. hövetman med samma betydelse; bildn. till huvud