Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen hövitsmän, best. plur. hövitsmännen
hövits|mann·en●befälhavare för militär styrka
i antiken och äv. senare
histor.samh.yrk.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. hövitzman, trol. av äldre huvuþsmaþer ’huvudman’, med anslutning till lågty. hövetman med samma betydelse; bildn. till huvud