Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`rtelefon substantiv ~en ~er hör|­tele·fon·en●apparat för (åter)omvandling av elektriska signaler till ljud, av­sedd att tryckas in­till örat särsk. som till­behör till telefon el. radio nu­mera mindre brukl.instr.radiotekn.JFRcohyponym1lur 2 sedan 1885