Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`rsägen substantiv hörsägnen hörsägner hör|­säg·nen●i ett få­tal ut­tryck (en­bart) muntlig över­föring av med­delande vanligen med an­tydan om viss o­säkerhet komm.de flesta känner till händelsen åt­minstone genom hörsägen(genom) hörsägensedan 1521