Svensk ordbok 2009, webbversion
hörs
`
elben
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
hör·sel|ben·et
●
ben i mellanörat som fortplantar trumhinnans vibrationer till det inre av örat
om hammaren, städet och stigbygeln
med.
sedan 1738