Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
hör·seln●förmåga att uppfatta ljud
genom att ljudets vågrörelser sätter trumhinnan i rörelse
med.hörselintryckhörselnedsättninghörselskadahörselvillagod hörselnedsatt hörselförlora hörselnhan har dålig hörsel på vänster öra○spec. om denna förmåga som ett av de fem sinnenasynen, hörseln och känseln är kanske de viktigaste sinnenasedan 1385Klosterläsningfornsv. hörsl, hörsla; till höra