Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`rsam adjektiv ~t ~ma hör·samm·are●som villigt ut­för befallning eller begäran ngt högt.admin.psykol.han var all­tid hörsam mot sina föräldrarhörsam (mot ngn)sedan 1377öppet brev om ägobyte utfärdat i Nyköping av riddaren Sten Stensson (Rääf)fornsv. hörsamber; till höra