Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t ~ma
hör·samm·are●som villigt utför befallning eller begäran
ngt högt.admin.psykol.han var alltid hörsam mot sina föräldrarhörsam (mot ngn)sedan 1377öppet brev om ägobyte utfärdat i Nyköping av riddaren Sten Stensson (Rääf)fornsv. hörsamber; till höra