Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`rntand substantiv ~en hörntänder hörn|­tand·en●kon­formad tand mellan fram­tänderna och kind­tänderna hos människan normalt den tredje tanden från munnens mitt; hos rov­djuren ofta extra lång och anv. för att fånga och döda byte anat.med.zool.tigerns decimeter­långa hörntändersedan 1745