Svensk ordbok 2009, webbversion
hö`rntand
substantiv ~en hörntänder
hörn|tand·en●konformad tand mellan framtänderna och kindtänderna
hos människan normalt den tredje tanden från munnens mitt; hos rovdjuren ofta extra lång och anv. för att fånga och döda byte
anat.med.zool.tigerns decimeterlånga hörntändersedan 1745