Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n hörnor
hörn·an1hörn
vard.heminr.ringhörna○ibl. med bibetydelse av närhet och trivselläshörnasagohörnade satte sig i en mysig hörna av kaféeten hörna (av ngt)sedan slutet av 1200-talet (i sammansättn.)Westgöta-Lagenfornsv. hyrna; jfr hörn
2rätt att ostörd spela bollen från ett av planens hörn in mot det närmaste målet
sedan motståndarna spelat bollen över sin egen kortlinje; särsk. i fotboll och bandy
sport.en skruvad hörnaefter en hörna lyckades han nicka in bollensedan 1911Hylands hörna.Mångårigt radio- och tv-underhållningsprogram med Lennart Hyland (start 1961)