Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`rna substantiv ~n hörnor hörn·an1hörn vard.heminr.ringhörna○ibl. med bi­betydelse av närhet och trivselläshörnasagohörnade satte sig i en mysig hörna av kaféeten hörna (av ngt)sedan slutet av 1200-talet (i sammansättn.)Westgöta-Lagenfornsv. hyrna; jfr hörn 2rätt att o­störd spela bollen från ett av planens hörn in mot det närmaste målet sedan mot­ståndarna spelat bollen över sin egen kort­linje; särsk. i fot­boll och bandy sport.en skruvad hörnaefter en hörna lyckades han nicka in bollensedan 1911Hylands hörna.Mångårigt radio- och tv-underhållningsprogram med Lennart Hyland (start 1961)