Svensk ordbok 2009, webbversion

hön`sfågel substantiv ~n hönsfåglar höns|­fågl·ar●typ av kraftigt byggd fågel med korta vingar och korta (ofta sporrförsedda) ben med tre framåt­riktade tår och en mindre, bakåt­riktad tå zool.till hönsfåglarna räknas bl.a. tjäder, orre och vårt vanliga tam­hönssedan 1830