Svensk ordbok 2009, webbversion
hön`sfågel
substantiv ~n hönsfåglar
höns|fågl·ar●typ av kraftigt byggd fågel med korta vingar och korta (ofta sporrförsedda) ben
med tre framåtriktade tår och en mindre, bakåtriktad tå
zool.till hönsfåglarna räknas bl.a. tjäder, orre och vårt vanliga tamhönssedan 1830