Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv hölstret, plur. ~, best. plur. hölstren
hölstr·et1(läder)fodral för mindre handeldvapen
särsk. pistol; vanligen fäst vid bälte
mil.axelhölstersadelhölsterhan drog revolvern ur hölstretsedan 1555av lågty. holster med samma betydelse; av samma urspr. som hölster 2
2(stort och ibland livligt färgat) högblad som före blomningen omsluter och skyddar blomställning
el. blomma; hos t.ex. kallorna
bot.SYN.synonymblomhölster
hölsterbladsedan 1750bildn. till 1hölja