Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hök·en●typ av rovfågel med tvärvattrad fjäderdräkt, korta rundade vingar och lång stjärt
zool.JFRcohyponymkärrhök
duvhöksparvhökhökarna flyger med snabba vingslag, omväxlande med kort glidflykt○äv. bildligt, spec.person som vill använda maktmedel och avvisar kompromisser
särsk. i politiska sammanhang
MOTS.antonym1duva
hökarna i Washington ville utvidga kriget○spec. äv. i uttryck för stor vaksamhethon vakar som en hök över sina pengarsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. höker; gemens. germ. ord, ev. besl. med häva