Svensk ordbok 2009, webbversion

hök substantiv ~en ~ar hök·en●typ av rov­fågel med tvärvattrad fjäder­dräkt, korta rundade vingar och lång stjärt zool.JFRcohyponymkärrhök duvhöksparvhökhökarna flyger med snabba ving­slag, om­växlande med kort glid­flykt○äv. bildligt, spec.person som vill an­vända makt­medel och av­visar kompromisser särsk. i politiska samman­hang MOTS.antonym1duva hökarna i Washington ville ut­vidga kriget○spec. äv. i ut­tryck för stor vaksamhethon vakar som en hök över sina pengarsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. höker; gemens. germ. ord, ev. besl. med häva