Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
höjd|punkt·en●tillfälle (inom utsträckt förlopp) vars innehåll ger den angenämaste eller intensivaste upplevelsen
utstr.SYN.synonymclou
JFRcohyponymkulmencohyponymklimax
festens höjdpunkt var fyrverkerietresans höjdpunkt var de två dagarna i Romstriden nådde sin höjdpunkt på eftermiddagen(ngts) höjdpunkt, höjdpunkten (av/på ngt)sedan 1842