Svensk ordbok 2009, webbversion

höj`dpunkt substantiv ~en ~er höjd|­punkt·en●till­fälle (in­om ut­sträckt förlopp) vars inne­håll ger den an­genämaste eller intensivaste upp­levelsen utstr.SYN.synonymclou JFRcohyponymkulmencohyponymklimax festens höjdpunkt var fyr­verkerietresans höjdpunkt var de två dagarna i Romstriden nådde sin höjdpunkt på efter­middagen(ngts) höjdpunkt, höjdpunkten (av/på ngt)sedan 1842