Svensk ordbok 2009, webbversion
hö`gvördighet
substantiv ~en ~er
hög|vörd·ig·het·en●(del av titel för) person med stor andlig värdighet
åld.samh.sedan 1619Hans högvördighet biskopen i Växjö.Dikt av Gustaf Fröding (i Nya dikter, 1894); om Esaias Tegnér