Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gtyska substantiv ~n hög|­tysk·an●form av tyska som talas i de mellersta och södra delarna av Tysk­land särsk. vid beskrivning av äldre förh.land.språkvet.JFRcohyponymlågtyska (på) högtyskasedan 1635efter ty Hochdeutsch