Svensk ordbok 2009, webbversion
[hök`-]
substantiv ~en ~er
hög·tids|stund·en●stund som ges ett högtidligt innehåll
tid.○särsk. bildligtstund som uppfattas som en fest för sinnena
hans verkliga högtidsstunder var när han fick fiska och jagahemmalaget bjöd publiken på högtidsstunder(under/vid) högtidsstundensedan 1750; 1891 i bildlig bemärkelse