Svensk ordbok 2009, webbversion

högtid [hök`-] substantiv ~en ~er hög|­tid·en●(viss) tid­punkt eller kortare tids­period som firas på ett festligt men värdigt sätt ofta till minne av ngn/ngt el. för att markera att ngn ny period in­leds; spec. i religiösa samman­hang relig.tid.högtidstalinvigningshögtidjubileumshögtidminneshögtidnationalhögtidsorgehögtidkyrkans stora högtider: jul, påsk och pingstden gamla servisen an­vänds bara vid högtiderna○äv. om glädjande händelse e.d.det var en högtid varje gång mor­föräldrarna kom på besök○äv. i ut­tryck för sinnes­stämning e.d. som svarar mot ett hög­tidligt till­fällebarnens an­sikten strålade av glädje och högtid(under/vid) högtidensedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. höghtiþ, äv. ’bröllop’; av lågty. hochtid ’hög kyrklig eller världslig fest’; jfr ty. Hochzeit ’bröllop’