Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gskolelektor substantiv ~n ~er hög·skole|­lekt·or·er●(titel för) person som är an­ställd för att under­visa och forska vid hög­skola vanligen med doktors­examen nu­mera ej officiell beteckning, ersatt av ”universitetslektor”pedag.yrk.sedan 1975