Svensk ordbok 2009, webbversion
hö`gländare
substantiv ~n äv. vard. högländarn, plur. ~, best. plur. högländarna
hög|länd·ar·en●person som är bosatt i höglandsområde
särsk. om person från de skotska högländerna
land.yrk.en högländare i kiltsedan 1715