Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gländare substantiv ~n äv. vard. högländarn, plur. ~, best. plur. högländarna hög|­länd·ar·en●person som är bo­satt i höglandsområde särsk. om person från de skotska hög­länderna land.yrk.en högländare i kiltsedan 1715