Svensk ordbok 2009, webbversion
hö
`
gförrädare
substantiv
~n
äv. vard.
högförrädarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
högförrädarna
hög|för·räd·ar·en
●
person som gjort sig skyldig till högförräderi
samh.
yrk.
sedan 1821