Svensk ordbok 2009, webbversion
hö
`
geligen
adverb
höge·lig·en
●
i högsta grad
ngt högt.
Noll
hon var högeligen belåten
sedan 1320–50
En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
fornsv.
höghelika
; bildn. till
1
hög