Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gdjur substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hög|­djur·et●person i aktad och inflytelse­rik ställning vard.samh.yrk.det var massor av högdjur på kunga­middagen○urspr. om ville­bråd som bara fick jagas av privilegierade personer, bl.a. hjortar och rå­djursedan 1779