Svensk ordbok 2009, webbversion

hå`vor substantiv, plur. håv·or●gåvor ofta icke-materiella åld.NollGuds håvorlyckans håvorsedan 1329testamente upprättat av Birger Röriksson med gåvor bl.a. till sörmländska Julita kloster (Svenskt Diplomatarium)plur. av fornsv. hava; trol. av lågty. have ’egendom’; bildn. till ha(va)