Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
plur.
håv·or●gåvor
ofta icke-materiella
åld.NollGuds håvorlyckans håvorsedan 1329testamente upprättat av Birger Röriksson med gåvor bl.a. till sörmländska Julita kloster (Svenskt Diplomatarium)plur. av fornsv. hava; trol. av lågty. have ’egendom’; bildn. till ha(va)