Svensk ordbok 2009, webbversion

hå`va verb ~de ~t håv·ar●ofta med partikel, särsk.hem, in, fram, upp fånga (fisk, insekter e.d.) med håv jakt.håva gäddahan håvade upp fina regnbågs­laxar○ofta bildligt, spec.ta (värde) i besittning ngt vard.han kunde håva in en vinst på 10 000 kr.○spec. äv.ta fram, ta upp hon håvade upp en näs­duk ur hand­väskanhåva (hem/in/fram/upp) ngtsedan 1671Subst.:vbid1-187680håvande, vbid2-187680håvning