Svensk ordbok 2009, webbversion
hå`rrem
substantiv ~men ~mar
hår|remm·en●hårbeklädnad hos (vissa) däggdjur
spec. längs ryggen, särsk. på häst och hund
zool.sedan 1852sv. dial. hårrem, hårhamn, till hår och hamn 2 i bet. ’utseende; beklädnad’, med anslutning till 1rem