Svensk ordbok 2009, webbversion

hå`rding substantiv ~en ~ar hård·ing·en●stark och tuff person med ton­vikt ibl. på det fysiska, ibl. på det psykiska vard.psykol.yrk.MOTSATSantonymmjukis JFRcohyponymtuffing lagets försvar bestod av idel hårdingaren hårding som inte låter sig bevekas○ibl. bildligt om person som gjort en anmärknings­värd prestationvard.läste han in hela kursen på en vecka ― det var en hårding!en hårding (i/på ngt)sedan 1916