Svensk ordbok 2009, webbversion

hång`la verb ~de ~t hångl·ar●bedriva sexuell lek utan att ha sam­lag men ofta på gränsen till sam­lag vard.; ned­sätt.psykol.de satt och hånglade i bak­sätethångla (med ngn)sedan 1785sv. dial. hångla, hangla ’hänga efter’; besl. med hänga Subst.:vbid1-187322hånglande; hångel