Svensk ordbok 2009, webbversion
hång`la
verb ~de ~t
hångl·ar●bedriva sexuell lek utan att ha samlag
men ofta på gränsen till samlag
vard.; nedsätt.psykol.de satt och hånglade i baksätethångla (med ngn)sedan 1785sv. dial. hångla, hangla ’hänga efter’; besl. med hänga
Subst.:vbid1-187322hånglande;
hångel