Svensk ordbok 2009, webbversion
hå
`
ltegel
substantiv
hålteglet
hål|tegl·et
●
tegel med invändiga hålrum eller kanaler
för bättre isolering och lägre vikt
byggn.tekn.
håltegel är ofta lämpligare att använda än massivtegel
sedan 1538
till
hål
, adj., se
hålfot