Svensk ordbok 2009, webbversion

hålligång´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en håll|­i·gång·et●i­härdigt och lös­släppt festande vanligen med ungdomar som del­tagare vard.komm.det var hålligång hela natten i villan när föräldrarna var bort­restasedan 1963