Svensk ordbok 2009, webbversion
hålligång´
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
håll|i·gång·et●ihärdigt och lössläppt festande
vanligen med ungdomar som deltagare
vard.komm.det var hålligång hela natten i villan när föräldrarna var bortrestasedan 1963