Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n hållhakar
håll|hak·en●i vissa uttryck
möjlighet att med informella (och otillbörliga) medel styra ngn
vanligen genom att man har kännedom om ngt som är ofördelaktigt för vederbörande
komm.han såg chefen ute med sekreteraren så nu har han en hållhake på honomsedan 1753eg. konkret ’hake avsedd att fasthålla ngt’