Svensk ordbok 2009, webbversion
verb hölls hållits
håll·as1ofta befinna sig
på viss plats; mest i ngt särsk. syfte
ngt åld.Nollhan hålls mycket på bibliotekethållas ngnstanssedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. haldas, bl.a. ’gå på, fortsätta’
2vanligen i förb. medfå, låta
fortsätta med viss verksamhet
vanligen av mindre önskvärt slag
Nollhon retade sig på hans uteliv, men lät honom hållashan gillar inte att barnen spelar fotboll i trädgården, men hittills har de fått hållashållassedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bern