Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. hållarn, plur. ~, best. plur. hållarna
håll·ar·en●ofta i sammansättn.
anordning där ngt fästs eller hängs
hush.mobilhållarepakethållareslipshållarehon satte telefonen i hållaren på väggensedan 1773