Svensk ordbok 2009, webbversion

håll`are substantiv ~n äv. vard. hållarn, plur. ~, best. plur. hållarna håll·ar·en●ofta i sammansättn. an­ordning där ngt fästs eller hängs hush.mobilhållarepakethållareslipshållarehon satte telefonen i hållaren på väggensedan 1773