Svensk ordbok 2009, webbversion
[häv`-el.hä`v-]
verb ~de ~t
hävd·ar1bestämt framhålla som sant eller lämpligt
komm.JFRcohyponympåstå
åklagaren hävdade att den anklagade ljögläkaren hävdade att sjukdomen berodde på cigarettrökninghävda ngt/SATSsedan 18592(med kraft) försvara och vidmakthålla
ngns ställning (på visst område), ngn princip e.d.
komm.hävda sin rätthävda sina intressenen organisation som hävdar fångars rättigheterhävda ngtsedan 18483(bruka och) hålla i stånd
egendom
jordbr.psykol.jorden är väl hävdadhävda ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-189033hävdande