Svensk ordbok 2009, webbversion

hätt`a substantiv ~n hättor hätt·an●typ av enklare (spetsig) huvud­bonad arkit.kläd.unga sjuk­sköterskor i traditionella vita hättor○äv. om an­dra före­mål med liknande form el. funktiontåhättagrå­siskor med röda hättor○spec.rund, mössliknande över­del på torn sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. hätta; bildn. till hatt