Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n hättor
hätt·an●typ av enklare (spetsig) huvudbonad
arkit.kläd.unga sjuksköterskor i traditionella vita hättor○äv. om andra föremål med liknande form el. funktiontåhättagråsiskor med röda hättor○spec.rund, mössliknande överdel på torn
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. hätta; bildn. till hatt