Svensk ordbok 2009, webbversion

här`va substantiv ~n härvor härv·an●(viss mängd) upp­nystat garn handarb.komm.garnhärvalinhärvaen härva strumpgarnnysta upp en härva○äv. om o­ordnad, till synes hop­rafsad mängd av ngtJFRcohyponymvirrvarr en härva av tagg­tråden enda härva av ben och klubbor fram­för buren○äv. bildligttill­trasslad och o­överskådlig situation ofta om (komplicerat) brott som är under ut­redning narkotikahärvaen svår härva för polisen att reda uten enda härva av mot­sägelseren härva (ngt), en härva (av ngt)sedan 1624till äldre härva ’vinda upp garn’; trol. bildat till harv