Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
härskn·ar●bli härsken
kokk.smöret hade stått framme och härsknathärsknasedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. harskna, bildn. till härsk ’härsken; illasmakande’; nära besl. med ty. harsch ’hård; sträv’; jfr härsken
Subst.:vbid1-188740härsknande,
vbid2-188740härskning