Svensk ordbok 2009, webbversion

härs`kna verb ~de ~t härskn·ar●bli härsken kokk.smöret hade stått framme och härsknathärsknasedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. harskna, bildn. till härsk ’härsken; illa­smakande’; nära besl. med ty. harsch ’hård; sträv’; jfr härsken Subst.:vbid1-188740härsknande, vbid2-188740härskning